Marie NDiaye är född 1967 i Pithiviers. Hennes mamma är fransk och hennes pappa senegales. Efter sina år på Lycée Lakanal i Sceaux fortsatte hon sina språkstudier vid La Sorbonne och erhöll ett stipendium från Académie française för att studera vid Villa Medici i Rom.

Vid sjutton års ålder skrev hon sin första roman, Quant au riche avenir, som publicerades av Éditions de Minuit 1985. Fem år senare gav hon ut romanen En famille, som blev en stor framgång. 1996 tilldelades hon Prix Femina des lycéens för romanen La Sorcière. Det var dock romanen Rosie Carpe, publicerad 2001, som verkligen gav henne ett stort erkännande och ledde till att hon erhöll Prix Femina. Hennes pjäs Papa doit manger finns på repertoaren vid Comédie-Française; hon är den enda nu levande kvinnliga författaren som har denna ära. 2009 tilldelades hon Prix Goncourt för Trois Femmes puissantes, en roman som initialt trycktes i 15 000 exemplar men som, tack vare publikens framgång, vid prisutdelningen hade ett totalt upplag på 440 000 exemplar efter tio omtryckningar.

Samma år prövade hon ett nytt område och deltog i skrivandet av manus till Claire Denis film, som skildrar historien om en fransk kvinna som leder en kaffeplantage i Afrika under ett inbördeskrig. Hon deltog även tillsammans med Alice Diop i filmen Saint-Omer, med fokus på frågan om barnamord, ett tema som NDiaye behandlade i sin senaste roman La vengeance m’appartient.

Enligt den årliga rankningen L’Express-RTL, publicerad tisdagen den 16 mars 2010, var Marie NDiaye 2009 den mest lästa franskspråkiga författaren. Hennes återkommande litterära teman handlar om identitet, utanförskap, familj och minne.