Som en del av Sveriges Choix Goncourt 2023 recenserar Anne Andresen, Peter Blom, Erika Torell och Lisa Österlund Le Mage du Kremlin av Giuliano da Empolis, utifrån juryns diskussioner.
“Moskva. Den sorgligaste och vackraste av de stora kejserliga huvudstäderna.” Det är här författaren och statsvetaren Giuliano da Empolis roman utspelar sig, och det är så här som en av huvudpersonerna beskriver de motsägelsefulla aspekterna av denna metropol när han kör genom den sent en kväll.
Berättaren är en fransk forskare som har kommit till Moskva för att forska om författaren Eugene Zamiatin och som efter en oväntad inbjudan hamnar på besök hos “tsarens” före detta politiska rådgivare – den som här kallas “Magus” – i hans residens utanför staden. Forskaren tillbringar natten där, vid elden, och lyssnar på vad denna tidigare nära vän till presidenten har upplevt sedan Vladimir Putins maktövertagande.
I form av en berättelse som berättas under en hel natt ger Giuliano da Empoli oss en version av modern rysk historia, där verkliga händelser, historiska anekdoter och fiktiva element blandas. Vi kommer närmare Vladimir Putin genom hans rådgivare Vadim Baranov, som är tydligt inspirerad av presidentens före detta sekreterare Vladislav Surkov, som här beskrivs som en före detta reality-tv-producent och teaterman som påverkar politiken med tvivelaktiga knep.
Giuliano da Empoli skildrar kontrasterna mellan västvärlden och det samtida Ryssland på ett ganska spektakulärt sätt, vilket gör det möjligt att läsa denna berättelse nästan som en geopolitisk thriller. Vi frågar oss hela tiden: skulle den här boken kunna hjälpa oss att förstå orsakerna till kriget i Ukraina? Kan den ge oss en förklaring till Vladimir Putins gåtfulla karaktär? Kan det finnas en förklaring till den ryska politikens utveckling på dessa sidor? Romanen släpptes bara sex veckor efter Rysslands invasion av Ukraina i slutet av februari 2022, vilket var ett perfekt tillfälle att locka till sig läsare. Le Mage du Kremlin har sedan dess blivit en stor framgång i bokhandeln.
Men trots romanens framgång – den fick Grand Prix du roman från Académie française och Prix Honoré de Balzac 2022 – är det inte alla som är fängslade av boken. Det råder ingen brist på kritiska röster om klichéer om det ryska folket, den spekulativa aspekten av berättelsen och en slarvig stil på ett alltför fyrkantigt språk. Dessutom kan romanen verka för maskulin för att tilltala alla läsare, eftersom kvinnor nästan saknas.
Enligt vår mening ligger storheten i denna bok, som är rik på litterära referenser och intertextualitet, framför allt i berättelsens uppbyggnad, där den berättade historien lånar sin struktur från den klassiska formen av en berättelse som är inbäddad i en annan berättelse, och där det dystopiska temat i Zamiatins We de andra utgör en fascinerande röd tråd.
Nästa månad kan du läsa en recension av Vivre vite av Brigitte Giraud. Om du vill veta mer om Choix Goncourt de la Suède 2023, klicka här.