Den artistiska residensen Septentrionales, anordnad av de Nordiska Franska Instituterna, startar i augusti. Här är 6 frågor för att lära känna Madalena Valencia, pristagare för år 2025, som är för närvarande på resande fot runt de Nordiska länderna.
1. Vem är du?
Jag heter Madalena, jag är regissör och manusförfattare, med amerikanskt medborgarskap. Jag växte upp i en familj av resande cirkusartister, vars turnéer i Sydamerika, Nordamerika och sedan Europa ledde till att jag bosatte mig i Frankrike vid tolv års ålder. Jag utbildade mig inom teaterstudier och modern litteratur, innan jag under ett år ägnade mig åt att komponera ett elektroakustiskt musikalbum i duo. Jag upptäckte film under en forskningsmaster vid École des Hautes Études en Sciences Sociales, och därefter kom jag in på La Fémis, på regilinjen, där jag tog examen i juni 2024.
2. Vad är din bild av de nordiska länderna?
Under min uppväxt har jag spenderat flera år att resa runt i Finland, Sverige och Danmark, tre av de fyra länderna som välkomnar residenset Septentrionales. När jag tänker på dessa länder kommer slumpmässiga ord till mig, som ”kirrputori” (loppmarknad på finska), ”pengar”, ”hest” (häst på danska); jag har i huvudet sjöar, de allmäna simbassängerna, bastun, gröna cirkustomter… Min bild av de nordiska länderna är byggd av minnen, intryck och känslor som har blandat sig med representationerna av dessa länder i filmer av filmskapare som Ruben Östlund, Roy Andersson, Aki Kaurismäki och Joachim Trier, som jag beundrar.
3. Var hämtar du inspiration när du skapar?
Jag tror att det som rör mig mest är saker och människor som inte riktigt är på sin plats. I mina filmer utforskar jag oftast kosmopolitiska och flerspråkiga världar. Jag tycker om att försöka skildra verkligheten ur perspektivet hos dem som är i rörelse, som befinner sig frivilligt eller ofrivilligt någon annanstans. Avsaknaden av ett gemensamt språk ger utrymme att utveckla den sensoriska delen av vår tillvaro: de allra minsta detaljerna, blickar, tillfälliga relationer. Känslor som är svåra att defienera eller kommunicera och deras intima konsekvenser står i centrum för mina berättelser.
4. Vad fick dig att söka till la résidence Septentrionales?
I slutet av mina studier vid La Fémis, börja jag skriva på en långfilm, starkt inspirerad av min barndom i de nordiska länder. Projektet heter Things that fall (det vill säga saker som faller), den berättar splittringen av en cirkusfamilj under en sommarturné i Lappland. När jag stötte på detta residenset, kändes plötsligt en idé som länge funnits inom mig, en idé som tidigare verkat orealistisk, för vacker för att vara sann, som något möjligt. Tanken på att forsätta skriva i total fördjupning, att få återvända till dessa länder för att som vuxen återuppleva en nomadisk livsstil som jag förlorat och saknar, blev inte längre en dröm utan verklighet. En upplevelse att framkalla.
5. Vad är dina förväntningar av Residenset?
Jag skulle vilja fortsätta att skriva manuset till min långfilm, samt leda konstnärlig forskning inom både de audiovisuella och det litterära kring dessa teman: den nomadiska livsstilen, hemmet och den kroppsliga erfarenheten ur ett kvinnligt perspektiv. Jag ser Septentrionales som en sällsynt och värdefull möjlighet att återfinna mina minnen, att ladda mitt projekt med nya tankar, bilder och ljud, som jag samlat in dag för dag.
6. Utöver ditt konstnärliga arbete vad gillar du att göra?
När jag varken skriver eller filmar tycker jag om att läsa, lyssna på musik, virka, dansa, gå på bio, teater, och vistas i parker och trädgårdar, för att möta andra perspektiv, andra tankar, andra sätt att se på världen.